Egentligen började kriget för flera decennier sedan när snacksföretaget Estrellu introducerade lökchips som alternativ till de länge allenarådande salta chipsen. Det var ett lågintensivt krig med bara några få årliga skärmytslingar mellan kombattanterna Estrellu och OLWC, som sköt fram sina taktiska positioner med introduktioner av gräslöks-chips, sourcream onion-chips, barbercue-chips och liknande varianter som nu är stapelvaror i var mans mun.
Men nu råder ett storskaligt chipskrig.
Kriget tog fart ordentligt för bara någon månad sedan när Estrellu helt oväntat presenterade smörstekta kantareller och gräddfils-chips.
- Estrellu tog chipsen till en helt ny nivå med den introduktionen. Det var som om en chipsbomb hade briserat i butikernas snackshyllor. Nu lade man inte till bara några enstaka kryddor. Istället var det i stort sett en hel maträtt som bakades ner till chips, säger analytikern
Per Loeken som länge bevakat chipsmarknaden i Malarien.
OLWC reagerade snabbt på denna plötsliga framstöt och bara några dagar senare kunde företaget lansera Janssons frestelse med lingonsylt-chips.
- Att lansera chips med ansjovis var någonting helt nytt och vi var många som var spända på Estrellus svar, säger Per Loeken.
De behövde inte vänta länge. Bara två dagar senare låg de där på butikshyllorna; skärgårdssill med färskpotatis och öl och snaps-chips. Det blev en omedelbar succé.
Sedan har allt skett snabbt och okontrollerat enligt krigets egen logik. Nya chipssorter tas fram över natten och trycks in i livsmedelsbutikernas hyllor. Recepten blir alltmer avancerade och fantasifulla: gravad lax med kavringskrutonger-chips, ankleverterrine med päron, rökt sidfläsk och örter-chips, slätvar på ben, höstprimörer, kräftbuljong och citrussmör och till det Weingut FX pichler, Grüner Veltliner, Loibner Klostersatzvin-chips.
- Hur det här ska sluta är omöjligt att säga idag. Men kriget visar ännu inga tecken på att mattas av, säger Per Loeken.
/Anders Fahlman
